vet ni? jag har pratat med min farmor och min farfar i telefon nyss. det var svårt först att hitta hur man skulle ringa och blah blah blah. men jag har pratat engelska, jag har pratat engelska med båda 2! och inte bara det, min farfars tjej också. farmor och farfar hade 2 olika dialekter tyckte jag, farfar var lättare att förstå.. men ändå! jag är så himla glad just nu, och det hoppas jag får sitta kvar! det här ögonblicket har jag väntat på i mer än 4 år nu, om man kan säga så. jag har inte träffat släckten på 4 år, om inte mer. och om exakt 30dagar får jag komma till england och möta dom! vad kan jag säga? IDAG ska jag börja skriva dagbok. för nu känns allt så himla bra. JAG ÄR SÅ LYCKLIG!