I den här bloggen skrivs det inte om känslor och hur jag mår, heller inte om vad jag tycker om människor och hur arg jag kan bli på saker och ting, men vet ni? Idag känner jag för att göra det, för jag är så besviken på hur människor kan bete sig. Jag blir så fruktasvärt arg på hur en människa på 37 år kan behandla hans egna dotter som skit. Vet ni det? Vad och varför behöver jag inte yttra mig om, men jag har fått nog, och det menar jag nu. Det är över, och med tårarna ned för min kind kan jag endå vara stolt till att jag hittat dit idag, då jag insett vilket svin han är. Herregud, detta borde jag inte skrivit, men det är precis vad jag känner just nu, och istället för att spela glad hela tiden i bloggen, så yttrar jag mig nu. fyfan rent ut sagt!

Jag börjar gymnasiet nu och börjar totalt om från början, saker och ting förändras hela tiden, det kanske är det som gör livet så bra ibland.

En sak till, så tänkte jag på att ge upp bloggen, tänkte faktiskt sluta och blogga, men detta har blivit som en del av vardagen, så det kommer ta ett bra tag att kunna ta ett rent beslut om det. Ni kanske redan märkt det på uppdateringen, det funkar inte längre som det ska.....