Det här med att hösten är här<3 Ett minus är alla sjuka människor som smittar tillbaka. Och ett minus är all stress som man får lägga på magen. Jäklans vad ont jag har. Ni ska bara veta!

 

Dagarna bara springer iväg. Fullt upp hela tiden. Önskar bara det gick att sova ut, vakna uppvilad och sedan kunna vara pigg en hel dag. Som det känns nu, så är allt uppochned vänt. Försöka plugga på detta.. Tar cirkus flera timmar att ens förstå vad det är som ska göras! Hmmmm..... 

 

Efter att ha tänt alla ljus i hela lägenheten så funderar jag på om det verkligen var detta jag ville. Ville jag starta mitt liv i en egen lägenhet redan innan 18-årsåldern? Ville jag börja vuxenlivet och starta om livet på nytt? Svaret på den frågan är NEJ. Allt detta var för tidigt för mig. Jag känner idag att hade jag haft en möjlighet, så hade jag inte flyttat hemifrån innan 20.

Jag var helt enkelt inte redo med att vara en lägenhetsägare och behöva göra allt som det inkluderar. Handla mat, laga mat, städa, tvätta, betala räkningar, jobba och så mycket mer. MEN, jag hade ingen annan möjlighet, och jag antar att jag kommer ha mycket med mig i livet av detta. Mitt/mina barn kommer förhoppningsvis ha en mamma som lägger ner hela sin själ i deras liv, och oavsätt vad, så kommer dem inte flytta ifrån mig innan de känner sig riktigt redo för det.

Jag saknar att ha en mamma eller pappa i samma stad att krama om på kvällarna. Jag saknar att ha en mamma eller pappa i närheten som kan krama om mig när jag är som sjukast. Jag saknar att ha en mamma och en pappa i närheten som hjälper mig om kvällarna att plugga när det är som mest i skolan.

Jag saknar så mycket i mitt liv och jag ångrar mycket i mitt liv. Och jag ångrar att jag inte säger ifrån tidigare när jag vet att någonting är fel. Men jag ångrar inte en sekund av min envishet, som fått mig till den starka personen som jag idag är. Jag vet att jag klarar det mesta efter en uppväxt med sprickor i förhållanden jag levt med. Och jag ångrar inte de gångerna jag kunnat säga ifrån gå vidare. 

 

Det jag bara vill att andra unga ska ta med sig är att man ska inte ha för bråttom. Men är du tvungen, så gör det bästa av situationen och tänk på framtiden. Tänk på vad saken i frågan kan ha med sig för nytta. Det du själv tror är en motgång, kommer förmodligen tillslut sluta i en framgång. 

 

Tack för du tog dig tid att läsa dessa onödiga tankar från en 18-årig tjejs liv.

 

 

NU går jag på helg. (11.00) Dock kommer jag plugga hela helgen, men ändå ska jag sova och ta det lugnt. Igår väntade jag hela dagen på att IOS7 skulle komma ut, och ÄNTLIGEN har jag den i telefonen. Jäklans vad snyggt, men småsaker som jag kan störa mig på.

 

Bakade en blåbärspaj till pluggandet också, vilket var väldigt gott. Ska ta och leta reda på mitt kort sedan handla lite mat till imorgon. (eller ja, jag hamnade i sängen och sov i 4 timmar.)

Godmorgon! Gud så skönt att ÄNTLIGEN få sova ut lite. Har nämligen sovmorgon enda till 12. Gårdagen var jobbig på alla sätt den kunde vara. Dock var det en kort skoldag, så jag hann med mycket. Städade, pluggade och började planera lite inför veckan. Ikväll ska jag bara ta det lugnt och kolla på Idol. PUSS

Längtar tillbaka till min artonårsdag. Smörgåstårta och massvis med fina presenter. Just nu sitter jag bara i skolan och är hungrig. Ingenting får jag gjort!

 

Jodå. Min lärare Johny sa till mig att en veckas ledighet = 2 veckors ledighet. Men imorgon tar jag mig till skolan ogen och försöker hitta motivationen till att orka det sista året. Vad hände med mig egentligen? Jag verkligen ÄLSKADE skolan förr. Men men. Att vara sjuk konstant är fan det värsta jag vet.