att en annan människa bara går där, och ser glad ut.. har glömt alla misstag den gjort, och bara gått vidare utan ett förlåt.. får mig att känna mig så annorlunda. så mycket den människan kunde gjort bättre, istället för att svika gång på gång, och bara låta mig stå där när jag inte var så stor. tänk att en sånt problem sitter kvar inne i mitt hjärta, och får mig att känna mig osäker. det är verkligen jobbigt.
jag är ju så rädd att binda upp mig till något stort efter alla gånger jag stått där själv. jag tänkte efter den här gången, och gjorde det som kändes bäst för mig, och inte för någon annan. jag lyssnade på vad mitt hjärta sa, och gick efter det hoppet. hoppet om lyckan för det igen, kommer nog tillbaka, men tid kommer jag att ge det. jag kommer kämpa igenom allt, hur jobbigt det än är eller kommer bli. för jag är mig själv nu, jag har landat, och jag har börjat tänka efter i allt jag gör.