liljekonvaljerna, kommer du ihåg?♥

ibland är jag riktigt ledsen på mig själv. jag är ledsen för att jag inte lyssnat på de vuxna, som har varnat mig för allt som skett.
att jag tillexempel inte lyssnade på anna när hon sa att det kommer bli för mycket om jag blir ordförade i ungdomsfullmäktige..

- jag lyssnade inte, och jag ångrar mig idag. helt ärligt, jag ångrar mig verkligen att jag aldrig lyssnade på min lilla extra mamma, som bara ville mig väl, och som bara ville att jag skulle ha det bra och att jag inte skulle råka ut för någonting.

varför tänkte jag inte som jag gör idag, iefterhand.. då min mage redan fått ett sår?
varför kunde jag inte bara vara så smart och tänka på vad som var de positiva, och vad som var det negativa?
varför var jag så himla dum i huvudet och bara lät det vara, blev ordförande i UFM, blev en av de 2 yngsta ledarmoter i hela sverige i leader?

tankar jag tänker ibland, tankar som får mig att tänka tillbaka, vilken människa jag varit, och vilken människa jag är nu.
vad jag gjorde för fel, och vad hon gjorde för fel. eller kanske det var så, att varken jag eller hon gjorde fel, utan det var han?
han fick mig att tro, att han var bäst.. men människan var den sämsta i hela universum.
att hon egentligen var den bästa, medans jag trodde att hon var världens dåligaste.
att vi sårade varann, och vi gav upp kontakten. men hon lämnade mig, för att hon älskade mig. hon ville mitt bästa, hon ville att jag skulle må bra. vi gav inte upp kontakten, vi lämnade den bara åt sidan, för att sedan se vad som skulle ske, och vad som väntade bakom hörnet efter åren.

varför kunde jag inte förstå det då? varför fortsatte jag såra henne?
men vad fick mig att bli såhär? en ny själ som kom in i min kropp, som gjorde mig till en annan människa, som började förstå saker och ting.

jag blev helt plötsligt en människa människor älskade, och kunde leva livet med.
jag blev en människa som brydde sig om folk, och ville alla väl.
jag blev den människan som sitter framför en data och skriver detta, och faktist tycker att livet är bra.
jag blev en människa som ser framtiden som en stjärna, en stjärna med hopp.
den stjärnan är hos mig nu. - hos henne, hos honom, hos mina bröder, hos mina vänner.

vi tror på varandra. vi vet att allt kommer bli bra tillslut. vi vet att livet just har börjat. våran relation till varandra kommer växa som en liljekonvalj. den liljekonvaljen som vi en gång i tiden plockade. du och jag, ute i skogen.. doften av den fina lilla liljekonvaljen.. jag känner den. jag känner den doften när jag tänker på dig.

jag är stolt för allt idag. jag är stolt för jag kommit så långt i livet på bara 15 år, och så långt i livet att jag kan se dig och mig sitta på ett café och hålla varandra i handen och le mot varandra. och jag lovar dig, jag har glömmt allt negativt. jag kommer bara minnas de positiva. som jag tidigare skrev, om liljekonvaljen.

Kommentarer
Postat av: cassandra

tyckte att det där var riktigt fint skrivet, även om namn inte tilltalas. du är bra på att skriva. det var det som jag fastnade för i din blogg när jag började följa den för några månader sen. det borde finnas fler på denna jord som är som dig. jag tycker om dig, även om vi aldrig har möts på riktigt. ta hand om dig, vännen! du är värd mycket.

2010-03-29 @ 23:04:40
URL: http://casss
Postat av: frida

emma du är värd allt!<3

2010-03-30 @ 17:17:31
URL: http://friiiiidaaaaa.blogg.se/
Postat av: B

Det kommer nya liljekonvaljer igen i vår :)

2010-03-31 @ 17:16:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0