jag sitter och tittar igenom mina album som jag fått låna av min far för länge sedan, de bilder som är tagna från när jag var liten. tänk vad allt var underbart då, man behövde inte göra någonting, bara vara liksom. Idag behöver man se upp för allt man gör, det går inte t.ex att säga vad man vill till folk, utan att det kan missuppfattas, någonting man kanske inte tänkte på som liten, då man inte kunde rå för saker man gjorde och sa. Jag kan sitta och fundera på vad man skulle velat gjort bättre i livet, eller saker man skulle velat förändra på. Saker som fått en att välja fel, saker som fått en att må dåligt ex. Det finns mycket man tänker på igenom sina dagar, och inte kan man få några riktigt riktigt bra svar på dem tankarna heller. Tänk om det skulle finnas någon slags tidsmaskin, så man kan backa tiden, och göra om sakerna som vart dåligt, till bra saker, och sedan åka tillbaka i tiden, så man slipper ha de sakerna att tänka på i nu tiden. Tänk om allt bara skulle gå bra i livet, utan misstag och utan hinder, vad bra allt skulle vara då.. eller?
Jag vet inte riktigt hur jag tänker nu, men jag tänker ju på någonting, eftersom att jag sitter här framför en dator och skriver. Skulle det verkligen vara så bra med ett liv utan misstag och hinder, krafter som får en flyga tillbaka, och smällar som får en att må dåligt?
Jag tror nog att vi människor behöver må dåligt ibland. Det skulle aldrig kunna fungera annars.
Vi måste få kickar, som får oss att vakna till och känna att livet inte bara är en lek.
Allt kan inte bara flyta på i ett förhållande till en vän, en pojk/flickvän, en mamma, en pappa, en bror osv.
Jag tror att vi vaknar upp när någonting händer, vi inser verkligen vad människan betyder när det händer någonting speciellt. Vi inser inte bara att människan betyder någonting för oss, utan att människan faktiskt bryr sig om en också.
Kärlek till förhållanderna jag skrev innan, är inte alltid lätt. Men man vet när man älskar någon, det gör man. Man känner den underbara känslan i magen varje gång man ser personen, vare sig det är ens pojk/flickvän eller mamma, pappa, bror eller vän. Som Henrik Jonson skrev en gång i tiden.. allt som vi verkligen älskar är oersättligt- och allt som vi skulle kunna tänka oss ersätta har vi i aldrig i sanning älskat.